territoire-digital.com

Man minns särskilda saker väldigt väl. Ibland är det märkligt vad som bränner sig fast på minnets näthinna så att säga. Den som varit närvarande vid stora historiska händelser upptäcker ofta att minnesbilden inne stämmer överens med den som rapporterats i medier utan det kan vara någon obskyr detalj som fastnat istället. Jag har upplevt fenomenet själv flera gånger. Nu ska jag inte säga att jag varit närvarande vid så många historiska händelser men ändå. Det är märkligt hur minnesbilder kan komman i ett radikalt annorlunda ljus långt efter händelsen eller om det är person långt efter att denne har gått bort. Det finns massor av historiska exempel på sådant. Någon som haft försämringar i gula fläcken och sen jaa… Jag ska inte nämna någon särskild person med namn eftersom… ja jag ser inte direkt någon poäng med just nu. Jag kan bara konstatera att jag definitivt upplever saker och ting på det viset. Förmodligen är jag inte ensam om den saken. Det hade varit ytterst märkligt i så fall. Jag vet att det blir lite svår att åskådligöra det jag försöker kommunicera här men… ja ta det för vad det är.

Jag fått för mig att min hälsa håller på att försämras. Eller jag är inte säker förstås jag har inte gjort någon synundersökning eller så. Jag har inte vågat om jag ska vara helt ärlig. Främst för att jag är rädd för att det verkligen ska hitta någonting. Tänk om det är något allvarligt fel som benskörhet. Det vore ingen hit direkt. Jag har en del obehagliga saker om det där. Fast å andra sidan så har jag inga direkta belägg för att det skulle vara så. En sannolik förklaring kan vara att jag bara är en smula överansträngd, jag ser lite sämre också och det gör liksom ont när jag rör mig, jag har suttit många långa timmar framför datorn de senaste veckorna och när jag inte jobbat har läst en Mannerheimbiografi som satt med väldigtlitet tryck. Så det skulle helt klart kunna vara en trovärdig förklaring. Jag får ta det lugnt ett par dagar och så får jag hoppas att det lättar.

Jag har alltid varit något av en hobbyfilosof, en grubblare. Jag går nästan konstant runt och funderar på någon av de stora frågorna. Varför är vi här, var varför hamnar enbart kvinnor i klimakteriet och så vidare. Ibland kan jag fastna i någon fundering och liksom bli kvar där i min egen värld hur länge som helst, världen runt omkring betyder inget som helst längre. Värst är det när jag dras ner i någon form av djupt inre resonemang när jag egentligen borde göra något helt annat som att jobba eller vara social. Det är ett konstigt beteende det här jag vet, men jag har alltid varit så här. Så länge jag kan minnas om jag ska vara helt ärligt faktiskt. Hela mitt liv. Hur ändrar på sådant egentligen? Men jag måste ändra mig på något sätt. Jag kan inte gå omkring och vara så här introvert hela tiden. Det ät inte bra.

Det är väldigt jobbigt att montera ner ett partytält kan jag tala om och det visste jag inte när jag sa till min kompis att jag kunde hjälpa till med att montera ner hans partytält. Det är ju inget litet partytält som min kompis har heller så det tog väldigt lång tid att bli klar med att montera ner det och nu känner jag mig väldigt trött. Det känns nästan som att jag har varit på gymmet måste jag säga. En sak som är klar är att jag inte kommer att hjälpa till med att sätta upp partytältet igen nästa sommar för man kan ju bara tänka sig hur jobbigt det måste vara att montera upp tältet om man tänker på att det är mycket jobbigare att montera upp saker och ting jämfört med att montera ner dom. Om han frågar mig om det nästa sommar så kommer jag nog att ha 40 grader feber och ryggskott den saken är klar.

Jag ska banta. På tiden faktiskt, det behövs verkligen också. Jag har lagt på mig ohälsosamt många kilon de senaste åren. Vilket också är anledningen till att jag bantat så många gånger förut. Jag har också misslyckats lika många gånger. Det tänker jag inte ge mig in på att förklara eller ursäkta. Bantning är svårt, okej. Men den här gången tänker jag göra det en smula lättare för mig själv genom att fuska en aning. Jag råkar nämligen ha kommit över ett fiffigt preparat som tydligen ska mångdubbla kroppens fettförbränning. Med ett sådant hemligt vapen till mitt förfogande kan jag inte misslyckas. Eller det kan jag väl men jag vägrar. Den här gången ska allt fungera smärtfritt, det har jag bestämt. Det finns inget utrymme för alternativa tolkningar eller andra dumheter, kilon ska bort, jag ska bli smal igen. Så är det bara. Om jag så ska injicera det där hemliga medlet i halspulsådern.

Eller egentligen har jag många. Hur många gånger jag än försökt har jag aldrig lyckats förstå Marx monumentala verk Kapitalet fullt ut. Jag har hela tiden haft påtagliga problem med att till fullo förstå och applicera Marx alla abstrakta begrepp i mitt eget arbete och särskilt inte dialektikens funktion och plats i (förmodat socioekonomiska) systemet. Marx hade (tror jag) avtäckt och beskrivit en reell dialektisk rörelse i det historiska skeendet. Vissa däribland Hegel uppfattade den dialektiken i form av en integrerad beståndsdel om inte fundament i all hittillsvarande historia och de facto mekanismen som för verkligheten framåt eller i varje fall sätter den i rörelse. Vissa hävdar dock att det i princip bara är kapitalet som innehar dialektiskt funktion i Hegeliansk bemärkelse. Vi hoppar lite här… Nu ansåg ju Marx att historien lyder under särskilda och påtagliga regler utifrån vilka man i grova drag kan spå eller i varje fall göra hyfsat tillförlitliga prognoser om framtiden. Hans teori om den materiella historien lämpligt kallad “historisk materialism”, bygger på idén att diverse stadier i samhället så att säga följer på varandra och oundvikligen ersätter varandra. Varje stadium har så klart en klart urskiljbar materiell bas var på det vilar. Det är ju ganska klart vilken vårt samhälle vilar på exempelvis, lönearbete så klart. Marx förutspådde ju också att två slutliga stadier kommer ta över, men det har ju aldrig hänt än inte i reell bemärkelse i alla fall trots att försök har gjorts. Jaja, det krävs nog lite mer läsning innan jag greppar det här helt och hållet. Och nu har jag dragit på mig urinvägsinfektion också. Det sade Marx aldrig något om. Fast man skulle ju kunna argumentera att om jag inte vore så utsugen av kapitalet skulle jag ha en varmare lägenhet och kunna sitta och läsa den här typen av litteratur utan att drabbas infektioner.

Jag och min sambo har under en längre tid funderat på att skaffa barn. Men det har liksom aldrig blivit läge. Frågan är om det någonsin kommer bli det. Båda vill ju helst ha lite mindre på jobbet (vilket aldrig verkar hända) och gärna tjäna lite mer pengar. Helst så skulle vi vilja ha en något större lägenhet också först och det vore kul ifall vi hann med den där tvåmånadersvandringen Anderna också. Det är så mycket man vill göra och helst vill ha fixat. Vi vill gärna ha mer pengar sparade innan vi skaffar barn dessutom så vi kan köpa en fin barnvagn och schyssta barnkläder och så vidare i alla oändlighet. Fast man kanske inte kan tänka så. Min kusin och hennes man skaffade barn för tre år sedan medan hon läste på universitetet och han var arbetslös och det gick alldeles utmärkt. Nu har båda bra jobb och allting verkar gå strålande. Vi kanske måste sluta hitta på ursäkter innan det blir försent att få barn över huvud taget,